sartorius

Idag är det inte Carro som bloggar, utan det är Camilla. (parellikusken.blogg.se)

Jag har tidigare varit halvfodervärt åt Storis i tre år, så nu när Carro är trasig så har jag ställt upp och motionerat honom åt henne.

Eftersom jag saknar körkort så kom Carros make Benny och hämtade upp mig, lyxigt.

När vi kom fram så hämtade jag Storis medan Benny hämtade en haltande Carro, tror Storen var lite smidigare att leda, han gick av sig själv. Tur det iofs, för han väger lite mer än Carro, hade varit lite tungt att stötta honom..

Carro visade mig vart alla Storens saker fanns och vilka salvor och grejs jag skulle använda mot flugorna, mycket att komma ihåg.
Då jag bara varit ute med Storis där en gång innan så visste jag inte vart jag kunde rida, så Carro satte igång och förklarade. Ungefär samtidigt som hon började förklara vägar så stängde min hjärna av, när någon pratar mer än en mening i taget så slutar min hjärna att ta in informationen. Så Carros vägbeskrivningar lät mest som ett brus i min hjärna.. Men jag tänkte att det löser sig nog ändå, Storis borde ju veta vart vi ska.
Så jag sa okej och låtsades förstå, lättast så. :)

När Carro gått så borstade jag Storis, kletade in med salva och sprayade flugspray på honom. Han fick sedan på sig lite utrustning, bland annat mitt natural hackamore som jag tagit med mig.
Sista året jag red Storis så red jag nästan bara med repgrimma, så även fast han inte blivit riden med det på ett år så blev jag ju tvungen att testa om det fungerade nu med. Modig eller dumdristigt.. Hmm.





När jag lyckats hoppa upp på honom blev jag överraskad över hur smal han är att sitta på, har vant mig vid mitt grova kallblod.. Kändes lite vingligt. :)

Men vi skrittade iväg iaf, mindes sedan sist vart vi skulle svänga av för att komma upp till skogen. Sp vi skrittade vägen upp till skogen. När vi väg kom dit så tvärvände Storis in på en stor stig åt sidan. Jag som inte visste vart vi skulle litade på att han hade rätt, han verkade ju så säker.
Allt eftersom vi skrittade vidare på stigen så började den bli smalare och smalare, snart fanns det ingen stig kvar. Och när stigen väl försvunnit så var det ett stort träd tvärs över så vi ändå inte kunde rida vidare.
Insåg då att jag borde ha lyssnat på Carros vägbeskrivning, för lyssna på Storis var en dum idé. Han hade helt enkelt lurat mig, den lömske hästen.
Carro berättade efteråt att de bara ridit in där en gång.. Men Storis ville väl bara testa och se om det verkligen inte gick att rida där ändå..



Vi vände tillbaka och red på stigen vi kom ifrån. Efter en stund så hoppade jag av och vi traskade runt på lite småstigar i skogen ett tag. Storis var snubblig, så kändes inge bra att sitta på där det var kuperat.



Tillbakavägen gick bra, vi hittade hem i alla fall. :)

Klädde av honom och tog på honom flutäcke och huva innan jag gick tillbaka till hagen med honom.

Trevligt att få rida Storis igen, kändes rätt hemtamt. :)

Skulle ha åkt ut idag igen, men mår inte alls bra så tar det på fredag istället. Har problem med ångest och panikattacker, och idag är ingen bra dag alls. Mår illa av ångesten just nu, så kändes inte som att jag orkade engagera mig idag.
Men på fredag ska vi ut och köra, det blir roligt. :)