sartorius

Ikväll var det premiärtur på Storis:) Inte helt premiär såklart men första uppsuttna turen på ett bra tag.

Pysslade och fixade med honom i stallgången och han verkade lugn och fin, men tyckte han reagerade lite på stretchingen bak. Öronen åkte bakåt när jag jobbade med hans bakben och lår och han flyttade efter hela tiden när jag masserade.

I övrigt så var han liiite smågrinig men det kan ju bero på att sadeln skulle på igen och att jag samtidigt fipplade på med alla reflexer. Idag har jag varit rejält snurrig hela dan på jobbet och när jag skulle på med hans reflextäcke så stod det helt stilla i huvudet...Hur tusan var det man skulle knäppa det som!?:P Som tur var kom Carro till undsättning men då hade jag lyckats fixa till det av mig själv, men tänk vad virrig man kan vara...

Skrittade längs gångvägen och tänkte rida ner vid kyrkan, i början kändes allt bra men Storis blev mer och mer tittig och spänd. Försökte att få honom att äta lite gräs och hälsa på pållarna i hagen brevid men han var inte intreserad. Tror att det kan ha varit alla ljus på andra sidan sjön som spökade lite plus att jag hade räknat med att han skulle vara lite på tårna när han har så mycket överskottsenergi.

När han började skygga och skutta runt så bestämde jag mig för att hoppa av och testa med att leda förbi honom. Det krävdes rätt mycket lirkande för att han skulle bli sugen på att gå framåt. Lät honom ta tid på sig och titta runt och sen försökte jag bjuda på lite framåt. Vet inte om jag leder honom helt rätt i såna här situationer men jag försöker ha honom med huvudet i axelhöjd med mig.

Vi kämpade på bra länge med att gå förbi ett litet blått hus alldeles vid trottoarkanten, flera gånger försökte han kasta sig fråmåt och snurra runt och jag kan säga att mina hälar behöver lite omsorg just nu:P Till slut efter x antal försök så slappnade han av så pass att det gick bra att gå förbi lugnt och i normal takt. Då fick han äta gräs och sen satt jag upp och red samma runda. Men det är konstigt, jag är myycket lugnare på hästryggen än vad jag är på marken men för Stor så blir det tvärtom. Förstår att han inte litar på mig helt men han borde ändå känna av min energi litegrann? För när jag gick brevid honom så fick jag kämpa för att slappna av i händerna, andas och vara lugn(Inte helt lätt när det dundrar förbi långtradare med tunga släp en meter brevid en).

För att göra en lång historia kort så tog det längre tid att jobba bort hans rädsla från ryggen än från marken. Avskyr egentligen att rida på korta tyglar då jag har tunga,hårda händer men så fort jag försökte mjukna och ge honom lite tygel så ville han gasa iväg. Och när han inte fick tygeln så hade jag en häst som gick i sidled...

Vet inte riktigt hur jag ska lösa situationen men det hela slutade iaf med att vi kom förbi huset lugnt o fint och sen red jag hem när vi ändå låg "på topp". Sista biten ledde jag honom över vägen eftersom han var så nervig.

Andra gånger när jag ridit och han varit pigg så har det ändå varit lite lurigt(han kan tex äta gräs, klia sig, buffla på mig osv). Men den här gången kändes det helt äkta, han kunde inte fokusera på något annat än ljusen(som jag tror det var) och jag kände hans hjärtslag när jag satt i sadeln. Tycker så synd om honom om det är så att han verkligen blir rädd och inte litar på mig...En annan fundering som flög upp i mitt huvud är om det också kan vara sadeln han reagerar på? Eftersom jag tyckte han verkade lite konstigt vid massagen och han har ju inte belastat ryggen på ett tag? Hmm....

Nu blev det säkert ett riktigt virrigt inlägg(precis som jag känner mig:P) men hoppas ni får en uppfattning om vad jag menar iaf. Kram Evve