Hästtur i höstväder
Kom till stallet från jobbet vid 4-tiden. Storis var ute med täcke så det var inte tokmycket lera man behövde borsta bort idag:P Tyckte dock att han var lite smågrinig i stallgången, vid ryktning och sadling. Funderar om han är lite håröm vid den här tiden på året, eller så hade han väll bara en dålig dag. Ville inte komma i hagen heller.
Gjorde i ordning honom och skrittade iväg, hade bestämt mig i förväg att det skulle endast bli en skrittur idag, gärna på dom ställena där vi annars travar och galopperar. Hästar är ju vanedjur men jag tycker det är bra om man varierar tempo på dom "vanliga" sträckorna annars blir dom lätt invanda vilket tempo som rids vart. Är väll egentligen inget fel med det heller men jag föredrar att pållen är "neutral" i ridningen och inte hetsar upp sig om man kommer till ett ställe där den annars är van att tex fatta galopp. Men så tänker jag.
Storis var rätt mycket "på tårna" idag, tror det har att göra med höstvädret, vindarna, löven som faller, och alla färger i naturen. Dom flesta hästar brukar ju bli lite busiga på höst och vår-sidan. Det var inga problem med honom men det kändes att han var spänd i kroppen och mycket mer tittig än normalt.
När vi red längs trottoaren bort mot grusvägen så ryggade han även till för en tjej som höll på att stängsla på en åker. Han blev verkligen förstenad och backade in på en liten uppfart. Höll mig lugn och pratade med honom och strykte försiktigt på halsen. Han ville bara vända och varje gång jag försökte med lite drivning så resulterade det i ännu mer ryggning och småskutt. Funderade på att hoppa av och leda förbi honom men det kändes inte heller bra. Tycker många ryttare har en tendens till att vara för snabba med att hoppa av och leda hästen så fort den blir rädd. Visst ska man göra det om det INTE går på något annat vis, men först tycker jag man kan lirka och verkligen testa lite gränser. Man blir förvånad vad pållen klarar av med lite tålamod och påtryckningar från en envis ryttare. Det är ju bara mina egna reflektioner men för mig så betyder en ryttare som ofta hoppar av och leder hästen istället, att man ger djuret en sorts undanflykt. Han följer såklart mig då jag för tillfället är ledaren och han ett flockdjur som inte vill bli lämnad ensam, och samtidigt kan han gömma sig bakom mig och slippa ta itu med konflikten. Är det bara jag som tänker så kanske? Sedan är ju många rädda för att hästen ska bli rädd, stegra, falla ut i trafiken eller att man själv ska ramla av så därför känns det bättre att hantera från marken. Men om någon annan har en bättre teori och tycker det är bättre att jobba från marken så skulle det vara kul att höra lite åsikter från kunnigt hästfolk:) Har ju aldrig läst hästpsykologi men skulle gärna göra det:) Rekommendationer på bra böcker om hästars beteenden kanske?
Åter till Storis. Efter att ha avvaktat och tittat på tjejen en stund så smög vi fram några steg och som belöning fick Stor äta gräs:) Höll på så ett par minuter tills vi var framme vid trottoaren igen och då gick det till slut bra att rida förbi. Även om han var lite bakskygg under tiden, men huvudsaken är ju att vi tog oss förbi det läskiga hindret:P
Han har aldrig gjort så tidigare när jag har ridit men som sagt så kändes det att han var på helspänn redan från början. Det var faktiskt lite läskigt att det skulle ske precis brevid vägen, och att vi hade 2 galna hästar som kutade upp o ner i hagen brevid gjorde ju inte saken bättre....Fortsatte iaf vår skrittur utan incidenter. Herrn var pigg och tittig men det gick så bra så.
Var ute lite över en timme. När vi kom tillbaka började det precis skymma. Stor blev ompysslad och kliad i öronen(Åååh, vad han njöt) och fick äta sitt mellis. Sedan blev han utsläppt i hagen med täcke på.
(Skriver inte hela tiden om hans vanliga massage på låret m.m. men det sker ju iaf varje gång:)
Nästa ridtur blir på lördag, får se om gamle mannen har lugnat ner sig lite tills dess:P Kram Evve!
Måste bara kommentera.. :)
I och med att jag är "ledare" (gillar inte ordet egentligen) över hästen så är jag också den som ska vara hästens trygghet. Blir hästen rädd och inte vågar gå fram någonstans visar den att den är osäker, eftersom jag är den trygga ledaren hoppar jag då av och leder hästen så att den slipper stressa upp sig och vara rädd.
Blir hästen så rädd att den backa och vill vända om så betyder det att den inte är förberedd på den situation man utsätter den för, och då är det bättre att backa ett steg och visa att man som ledare finns där som trygghet när man behöver det. Vill man höja hästens självförtroende är det bättre att göra det gradvis, inte gå över den gränsen så att hästen blir så rädd, utan istället bara låta hästen bli lita obekväm med situationen.
Leder man hästen behöver man inte göra det med den bakom sig, utan vill jag öka min hästs självfötroende har jag gärna honom lite framför mig, jag står lite bakom sadelgjordsläget och ber honom gå framåt.
Då är man där som en trygghet på marken, men hästen får ökat självfötroende eftersom den ändå behöver gå före och bli bekväm med att göra det steg för steg.
En ledare är för mig något man blir genom att vara en trygghet för hästen, få hästen att lita på att man inte leder den till farliga situationer, utan aldrig låta det eskalera. För att hästen ska acceptera en som en trygg ledare så måste den förstå att man själv tar hand om farorna, den behöver inte hålla utkik efter dom.
Men det är bara såsom jag tänker och gör, fungerar säkert på ditt sätt också. :)
En viktig sak är dock att aldrig lämna en situationm när hästen är spänd, utan i din situation skulle jag ha ridit förbi med hästen så pass många gånger fram och tillbaka att han kan stå avslappnat och vara bekväm där. Då har man ökat hästens komfortzon, går man därifrån när hästen fortfarande är rädd han hästen inte lärt sig att situationen inte var farlig, risken är då att man istället för öka har minskat hästens komfortzon.
Om du förstår vad jag menar, lite dålig på att förklara.
Vill du lära dig mer om hästpsykologi så prata med Carro om att du vill träna för Rosa, hon är jätteduktig på att förklara och lära ut hur du kan hantera situationer på ett säkert sätt.
Kan skriva en massa om hur du kan få Storis lugn igen och säkert gå förbi ställen, men skulle bli så långt.. Eller ja, ännu längre. ;)
/gammal halvfodervärd på Storis, tränade mycket NH med honom
Förresten, att hoppa av hästen är inget negativt eller ger hästen en undanflykt. Ifall man ser det såsom många gör att då har hästen "vunnit" (vet att väldigt många ser det så, så skriver det även om jag inte vet hur du ser på det) så måste det betyda att hästen inte vill ha ryttaren på ryggen. Och vill hästen inte att man ska vara där, då bör man inte vara där heller.
Blir hästen väldigt rädd och kastar sig/backar en massa så berättar den i mina ögon att den är rädd och vill att att man hjälper den att hantera situationen. Är det då genom att hoppa av och leda hästen som man ger den trygghet, då bör man också göra det.
Det är sånt som gör att hästen ser människan som en trygg ledare, iaf så ser jag det så. :)
Åh, tack för bra tips!:D Jag är ju fortfarande mycket "färsk" på hästryggen och har aldrig pysslat med NH eller liknande ens när jag hade egen häst så jag tycker det är jätteintressant att förstå hur hästen fungerar. Det där med att vi skulle ha ridit förbi fram och tillbaka tills han var riktigt trygg tänkte jag inte på, men ska absolut göra det om det händer fler gånger. När jag har ridit med andra mer erfarna ryttare som har klivit av och lett hästen förbi ett hinder, så har dom alltid låtit hästen gå med huvudet instoppat bakom ryggen. Och det har jag aldrig förstått mig på...Men förstår att det blir bättre på ditt sätt:)Finns det någonstans man kan lära sig mer om det här med Parelli NH? Några böcker eller dvd:er? Jag försöker göra det som känns logiskt för mig i de här situationerna men det är ju för att jag inte känner till något annat sätt att göra det på. Ska kika lite på din blogg också;) Mvh Eveline
