Ont i rumpan!:P
Dags för ännu ett av Evelines inlägg:) Sitter här hemma och ska summera dagen med Storis och det allra uppenbaraste är att jag har seriöst ont i rumpan....Det beror på att jag fick en "strålande" ide idag på jobbet att när jag kommer till stallet så ska vi ta oss en barbackatur! Det sotar jag för nu, hehe....
Jag kom iväg lite senare idag till stallet(ville gärna flexa ut lite tidigare men idag gick det inte) och hade mycket att göra hemma så jag tänkte bara rida en liten sväng så det inte blev så sent. Det var bra väder idag med och jag kände att det skulle vara tokmysigt att skippa sadeln och mysa lite hud mot hud.
När jag kom fram till stallet så stod Storis redan i sin box, så jag tog ut honom och gosade lite innan jag borstade av honom och tog på skydden och tränset(Och flugsprayen!). Hoppade så (o)elegant upp ifrån bordet som står på stallplanen och skrittade iväg längs gångvägen...
Tänkte rida samma sväng som jag red igår fast åt andra hållet, lite gångväg, lite grusväg också nån stig. Varierande terräng med några få små upp och nerförsbackar. Stor var alert men lugn men jag hade ändå lite korta tyglar när vi red efter trafikerad väg. Man vet ju faktiskt inte, vad som helst kan ju hända.
Precis när vi kommit upp till grusvägen så började det förstås blåsa på rätt ordentligt. Stor hoppade till för nån läskig svajande buske och en bit in ville han gärna vända när det stod en släpvagn parkerad efter vägen. Men tog det lugnt och lät honom gå förbi den fram och tillbaka, närmare och närmare tills han nosade på den, då nöjde jag mig.
Tanken med att rida barbacka från min del var också att jag skulle få chansen att träna min balans utan ett par stigbyglar som säkerhet. Glömde skriva det igår men jag blev så frustrerad på mig själv när benen inte vill bära mig stadigt när jag rider lätt och i fältsits. Vet inte vad jag gör för fel, men någonting är det iaf. Tycker jag har en bra lodrät sits i sadeln, kan trampa ner och fördela min vikt jämnt över hästen men när jag ställer mig upp faller jag ur balans. Är ju inte bra för Stor heller att jag blir vinglig så det är defenitivt något vi måste jobba med.
Är noga med att inte ha för korta tyglar när jag jobbar med sitsen, vill absolut inte göra misstaget att ha för mycket kontakt med munnen(säger man så fast man rider med hack?) om jag inte har bra balans. Men här kommer en fundering som dök upp i mitt huvud idag: När man rider barbacka(och med sadel för den delen) är det då bäst att ha ett passivt säte, dvs följa hästens rörelser helt utan inverkan på den, eller ska man försöka jobba med sätet i lodrät sits, med skänklar och vikthjälper? Kändes bäst när jag var totalt avslappnad i benen och höfterna, men stark och stabil från bröstkorgen och uppåt. Men samtidigt har jag ju ingen koll på mina ben då som hänger och slänger hit och dit:/ Och om jag "rättar till" sitsen och använder skänklarna så kan jag ju inte undvika att spänna mig i benen. Men då blockerar jag ju hans rörelser? Kanske är en dum fråga men jag kunde inte komma på nått bra svar iaf.
Åter till Storis, han var så duktig idag fast vi hade oddsen emot oss. Först kom en bil i hög hastighet och tok-tutade när vi red på gångvägen. Vet inte vem det var, kanske någon som carro känner för han vinkade som en galning iaf:P Stor var lugn. När vi red i skogen så lyckades jag dunka in huvudet i vartenda jäkla spindelnät som fanns på grenarna och skrek såklart i högan sky(Jag HATAR spindlar)...Stor var fortfarande kolugn. Men sedan när vi red hemåt så red vi förbi en gammal vit kåk som dom höll på att riva taket på. Notera att dom använde ett gäng tegelstenar fasknutna i snören som dom kastade på takpannorna så dom skulle ramla ner, och det var ett HÖGT hus. Stackars Storis blev ju fullkomligt livrädd:( Men som tur är lugnade han sig fort och kunde skritta hem utan några fler incidenter.
Han fick tugga kraftfodret inne i boxen medans jag städade undan i stallet, och när Stor var mätt så släppte jag ut honom till de andra i hagen:)
Märker först nu hur djävulskt ont jag har i rumpan, får värma vetekudden kanske och se om det hjälper, hehe:P
Nu ska jag sussa så man orkar med en till dag med jobb och stall imorgon, godnatt!
Dålig bild på Stor tagen med min hemska mobilkamera, men foto-modellen är vacker iaf:)
Jag kom iväg lite senare idag till stallet(ville gärna flexa ut lite tidigare men idag gick det inte) och hade mycket att göra hemma så jag tänkte bara rida en liten sväng så det inte blev så sent. Det var bra väder idag med och jag kände att det skulle vara tokmysigt att skippa sadeln och mysa lite hud mot hud.
När jag kom fram till stallet så stod Storis redan i sin box, så jag tog ut honom och gosade lite innan jag borstade av honom och tog på skydden och tränset(Och flugsprayen!). Hoppade så (o)elegant upp ifrån bordet som står på stallplanen och skrittade iväg längs gångvägen...
Tänkte rida samma sväng som jag red igår fast åt andra hållet, lite gångväg, lite grusväg också nån stig. Varierande terräng med några få små upp och nerförsbackar. Stor var alert men lugn men jag hade ändå lite korta tyglar när vi red efter trafikerad väg. Man vet ju faktiskt inte, vad som helst kan ju hända.
Precis när vi kommit upp till grusvägen så började det förstås blåsa på rätt ordentligt. Stor hoppade till för nån läskig svajande buske och en bit in ville han gärna vända när det stod en släpvagn parkerad efter vägen. Men tog det lugnt och lät honom gå förbi den fram och tillbaka, närmare och närmare tills han nosade på den, då nöjde jag mig.
Tanken med att rida barbacka från min del var också att jag skulle få chansen att träna min balans utan ett par stigbyglar som säkerhet. Glömde skriva det igår men jag blev så frustrerad på mig själv när benen inte vill bära mig stadigt när jag rider lätt och i fältsits. Vet inte vad jag gör för fel, men någonting är det iaf. Tycker jag har en bra lodrät sits i sadeln, kan trampa ner och fördela min vikt jämnt över hästen men när jag ställer mig upp faller jag ur balans. Är ju inte bra för Stor heller att jag blir vinglig så det är defenitivt något vi måste jobba med.
Är noga med att inte ha för korta tyglar när jag jobbar med sitsen, vill absolut inte göra misstaget att ha för mycket kontakt med munnen(säger man så fast man rider med hack?) om jag inte har bra balans. Men här kommer en fundering som dök upp i mitt huvud idag: När man rider barbacka(och med sadel för den delen) är det då bäst att ha ett passivt säte, dvs följa hästens rörelser helt utan inverkan på den, eller ska man försöka jobba med sätet i lodrät sits, med skänklar och vikthjälper? Kändes bäst när jag var totalt avslappnad i benen och höfterna, men stark och stabil från bröstkorgen och uppåt. Men samtidigt har jag ju ingen koll på mina ben då som hänger och slänger hit och dit:/ Och om jag "rättar till" sitsen och använder skänklarna så kan jag ju inte undvika att spänna mig i benen. Men då blockerar jag ju hans rörelser? Kanske är en dum fråga men jag kunde inte komma på nått bra svar iaf.
Åter till Storis, han var så duktig idag fast vi hade oddsen emot oss. Först kom en bil i hög hastighet och tok-tutade när vi red på gångvägen. Vet inte vem det var, kanske någon som carro känner för han vinkade som en galning iaf:P Stor var lugn. När vi red i skogen så lyckades jag dunka in huvudet i vartenda jäkla spindelnät som fanns på grenarna och skrek såklart i högan sky(Jag HATAR spindlar)...Stor var fortfarande kolugn. Men sedan när vi red hemåt så red vi förbi en gammal vit kåk som dom höll på att riva taket på. Notera att dom använde ett gäng tegelstenar fasknutna i snören som dom kastade på takpannorna så dom skulle ramla ner, och det var ett HÖGT hus. Stackars Storis blev ju fullkomligt livrädd:( Men som tur är lugnade han sig fort och kunde skritta hem utan några fler incidenter.
Han fick tugga kraftfodret inne i boxen medans jag städade undan i stallet, och när Stor var mätt så släppte jag ut honom till de andra i hagen:)
Märker först nu hur djävulskt ont jag har i rumpan, får värma vetekudden kanske och se om det hjälper, hehe:P
Nu ska jag sussa så man orkar med en till dag med jobb och stall imorgon, godnatt!
Dålig bild på Stor tagen med min hemska mobilkamera, men foto-modellen är vacker iaf:)
Dagens solskenstur på Storen....
Hej allihopa! Eveline här igen. Idag har jag och Stor varit ute och lufsat i skogen och njutit av det vackra vädret:) Betydligt bättre än förra gången i alla fall. Åkte till stallet direkt efter jobbet så jag måste ha varit framme strax efter 16.00 någon gång, och då sken solen för fullt. Gick och hämtade en lerig pålle i hagen och släppte in honom i boxen så han kunde få kissa av sig, han har ju lite svårt för att kissa ute. Men han hade tydligen tömt blåsan redan för så fort han kom in började han smaska i sig av höet som Carro lagt fram samt lite äpplen i krubban:P
Borstade bort den allra värsta smutsen som var i vägen för sadeln och skydden och masserade hans lår. Ville komma iväg medans solen fortfarande var uppe och inte låta honom vänta lika länge som förra gången. Stor tyckte att sadlingen var lite otäck men han skötte sig ändå bra, och jag har börjat ge honom ett äpple som belöning när gjorden är åtdragen utan protester. Tyvärr glömde jag ju insektssprayen, dumma mig! Men det gick ganska bra ändå, var inte så mycket kusar i luften och han verkade inte allt för besvärad, men ska komma ihåg till nästa gång:)
Sedan skrittade vi iväg och jag försökte komma ihåg hur alla stigar gick kors och tvärs, men lokalsinnet är inte i topp direkt:P Till slut hittade jag en fin stig som vi begav oss in på. Då blev Stor helt plötsligt såå rädd för det fanns ju otäcka monster i varje buske och bakom varje träd, haha:P Han trippade fram som om det vore lava på marken och ingen hov fick knappt nudda den...Han ängslighet var såklart överdriven så jag drev honom lugnt men bestämt på halvlånga tyglar och han fick inte stanna och titta förrän jag gjorde halt. Efter ett tag släppte "rädslan" helt och han lunkade fram helt utan bekymmer.
Vi red tills vi kom fram på en lång grusväg, där passade jag på att känna på mina vikthjälper. Gjorde små, små hjälper, mest bara för att känna själv hur det kändes, men Stor svarade på en gång och det gick så bra. Ryggade, gjorde volter, från skritt-halt-skritt, och samma i trav. När jag tyckte att vägen blev mjukare så gjorde jag även en galoppfattning som han svarade bra på(Är ju rädd om hans dåliga fötter så vill inte rida där det är för hårt). Andra gången ville han inte ta fattningen utan hamnade i ökad trav istället, men det gick bättre efter en liten stund. Jag kunde hålla honom samlad men ändå öka när jag ville och vi kompade riktigt bra ihop. På en lång raksträcka lät jag honom sträcka ut ordentligt på långa tyglar och känna vinden i manen och jag tror vi njöt lika mycket bägge två:) Jag märkte inte ens att vi susade förbi ett älgpass, något som Carro sagt att han kan vara lite rädd för, men det gick ju såå bra:D
Sedan skrittade vi hem, gjorde lite halvhalter när han blev snubblig och ville ta långa, snabba steg. Det blev också några små skutt hit och dit när det var något som "skrämde" honom, men inget allvarligt. Innan vi red ända hem så svängde jag in på vägen vid kyrkan och jobbade honom i galopp fram och tillbaka. Sist jag red blev han ju rätt stark och eftersom jag inte känner honom så bra så ville jag inte fatta galopp på hemvägen på raksträcka ifall jag inte skulle kunna få stopp, men nu hade jag full kontroll så det var inga problem.
Vi var rätt svettiga bägge två när vi kom tillbaka, Carro trodde vi hade varit ute i runt en timme så det var bra jobbat av en gammal herre tycker jag:) Borstade av honom och släppte in honom i boxen där han fick sitt kraftfoder. Såg att han har två sprickor i hoven på vänster fram och höger bak, är säkert ingenting men kan vara värt att kolla Carro om du läser detta.
En kanonhärlig dag på hästryggen helt enkelt. Ska till Storeman imorgon och på torsdag med så ni kommer få läsa mer långa inlägg, hehe. Kram!
Ps! Nu skulle jag då infoga en bild på snyggingen men jag kan inte med tekniken!:( Men det kommer imorgon, jag LOVAR:) Stay tuned!
Borstade bort den allra värsta smutsen som var i vägen för sadeln och skydden och masserade hans lår. Ville komma iväg medans solen fortfarande var uppe och inte låta honom vänta lika länge som förra gången. Stor tyckte att sadlingen var lite otäck men han skötte sig ändå bra, och jag har börjat ge honom ett äpple som belöning när gjorden är åtdragen utan protester. Tyvärr glömde jag ju insektssprayen, dumma mig! Men det gick ganska bra ändå, var inte så mycket kusar i luften och han verkade inte allt för besvärad, men ska komma ihåg till nästa gång:)
Sedan skrittade vi iväg och jag försökte komma ihåg hur alla stigar gick kors och tvärs, men lokalsinnet är inte i topp direkt:P Till slut hittade jag en fin stig som vi begav oss in på. Då blev Stor helt plötsligt såå rädd för det fanns ju otäcka monster i varje buske och bakom varje träd, haha:P Han trippade fram som om det vore lava på marken och ingen hov fick knappt nudda den...Han ängslighet var såklart överdriven så jag drev honom lugnt men bestämt på halvlånga tyglar och han fick inte stanna och titta förrän jag gjorde halt. Efter ett tag släppte "rädslan" helt och han lunkade fram helt utan bekymmer.
Vi red tills vi kom fram på en lång grusväg, där passade jag på att känna på mina vikthjälper. Gjorde små, små hjälper, mest bara för att känna själv hur det kändes, men Stor svarade på en gång och det gick så bra. Ryggade, gjorde volter, från skritt-halt-skritt, och samma i trav. När jag tyckte att vägen blev mjukare så gjorde jag även en galoppfattning som han svarade bra på(Är ju rädd om hans dåliga fötter så vill inte rida där det är för hårt). Andra gången ville han inte ta fattningen utan hamnade i ökad trav istället, men det gick bättre efter en liten stund. Jag kunde hålla honom samlad men ändå öka när jag ville och vi kompade riktigt bra ihop. På en lång raksträcka lät jag honom sträcka ut ordentligt på långa tyglar och känna vinden i manen och jag tror vi njöt lika mycket bägge två:) Jag märkte inte ens att vi susade förbi ett älgpass, något som Carro sagt att han kan vara lite rädd för, men det gick ju såå bra:D
Sedan skrittade vi hem, gjorde lite halvhalter när han blev snubblig och ville ta långa, snabba steg. Det blev också några små skutt hit och dit när det var något som "skrämde" honom, men inget allvarligt. Innan vi red ända hem så svängde jag in på vägen vid kyrkan och jobbade honom i galopp fram och tillbaka. Sist jag red blev han ju rätt stark och eftersom jag inte känner honom så bra så ville jag inte fatta galopp på hemvägen på raksträcka ifall jag inte skulle kunna få stopp, men nu hade jag full kontroll så det var inga problem.
Vi var rätt svettiga bägge två när vi kom tillbaka, Carro trodde vi hade varit ute i runt en timme så det var bra jobbat av en gammal herre tycker jag:) Borstade av honom och släppte in honom i boxen där han fick sitt kraftfoder. Såg att han har två sprickor i hoven på vänster fram och höger bak, är säkert ingenting men kan vara värt att kolla Carro om du läser detta.
En kanonhärlig dag på hästryggen helt enkelt. Ska till Storeman imorgon och på torsdag med så ni kommer få läsa mer långa inlägg, hehe. Kram!
Ps! Nu skulle jag då infoga en bild på snyggingen men jag kan inte med tekniken!:( Men det kommer imorgon, jag LOVAR:) Stay tuned!
Mystur i regnet med Storis:)
Hej hej! Idag är det Storens nya medryttare Eveline som skriver. Jag är en tjej på 20 år som bor i njurundabommen tillsammans med min sambo Anders, en kanin, två marsvin och en katt. Jag har hållt på med hästar i många år och haft ett par egna, men pga av studier och tappat intresse så lade jag hästlivet åt sidan för cirka 4-5 år sedan.
För 2 år sedan blev jag medryttare till en kompis varmblod då hon var borta och reste och det var då som mitt intresse för hästar väcktes till liv igen. Har letat ett tag efter en passande medryttarhäst och nu verkar det som att jag har funnit den bästa:)
Som sagt så är jag rätt grön i sadeln efter mitt långa uppehåll men jag tycker det är lika roligt för det och är ivrig att lära mig mera. Idag var det andra gången som jag red Storis och första gången som jag red honom utanför paddocken. Det är även helt nytt för mig att rida med hack, var livrädd första gången jag red, då man blivit så inpräntad att man inte får ta ledande tygeltag eftersom man kan bryta nosryggen på hästen( Carro har dock försäkrat mig om att det inte är någon fara). Tyvärr hade vi lite otur med vädret men jag tyckte ändå att det var ganska mysigt att rida i duggregn, och pållen verkade lika glad för det:P
Vi tog det relativt lugnt då vi fortfarande håller på att lära känna varandra. Började med att göra i ordning honom, massera låret och borsta bort all lera som stelnat i pälsen. Stod och myste på rätt länge innan vi kom iväg faktiskt, tycker det är viktigt att man har tycke för varandra på marken också och inte bara i sadeln. Men nästa gång blir det mer mys efter ridningen istället, Storis blev en aning otålig där och undrade väll när vi skulle komma iväg någon gång:P
Vi skrittade längs trottoaren bort till kyrkan och ner på en rak liten grusväg som går mellan ett par åkrar. Där passade jag på att få känna på honom lite, samlade honom i alla gångarter och övade övergångar skritt-galopp, halt-trav osv. Han gick väldigt fint och har supersköna gångarter men ville väl testa mig lite och utövade lite glädjeskutt här och var i galoppen. Det är dock inga problem så det korrigerade jag på en gång, sedan blev han en aning framtung och stark i traven och galoppen, ville lägga sig i handen och bestämma tempot själv. Jag kände på en gång att det inte lönade sig att sitta och båka med honom i tyglarna så istället försökte jag bromsa upp med rösten och samla min vikt långt bak i sadeln och bara krama med tyglarna. Då gick det bättre.
Efter att vi ridit klart på grusvägen så tog vi en liten runda på en annan stig, kom fram till ett stort gult hus uppe i skogen men där vände jag. Carro visste inte riktigt vart jag menade så jag kanske kom på en egen liten ridväg där, hehe:P
Käppte ju lite kort på tottahästen också men nu vill min usb-kabel tydligen inte fungera så jag får lägga upp dom nästa gång istället. Ni får ha lite tålamod med att jag inte är riktigt inne i "hästsnacket" ännu, så om jag beskriver något i ridningen som ni inte förstår så är det bara att fråga. Kramar Eveline
För 2 år sedan blev jag medryttare till en kompis varmblod då hon var borta och reste och det var då som mitt intresse för hästar väcktes till liv igen. Har letat ett tag efter en passande medryttarhäst och nu verkar det som att jag har funnit den bästa:)
Som sagt så är jag rätt grön i sadeln efter mitt långa uppehåll men jag tycker det är lika roligt för det och är ivrig att lära mig mera. Idag var det andra gången som jag red Storis och första gången som jag red honom utanför paddocken. Det är även helt nytt för mig att rida med hack, var livrädd första gången jag red, då man blivit så inpräntad att man inte får ta ledande tygeltag eftersom man kan bryta nosryggen på hästen( Carro har dock försäkrat mig om att det inte är någon fara). Tyvärr hade vi lite otur med vädret men jag tyckte ändå att det var ganska mysigt att rida i duggregn, och pållen verkade lika glad för det:P
Vi tog det relativt lugnt då vi fortfarande håller på att lära känna varandra. Började med att göra i ordning honom, massera låret och borsta bort all lera som stelnat i pälsen. Stod och myste på rätt länge innan vi kom iväg faktiskt, tycker det är viktigt att man har tycke för varandra på marken också och inte bara i sadeln. Men nästa gång blir det mer mys efter ridningen istället, Storis blev en aning otålig där och undrade väll när vi skulle komma iväg någon gång:P
Vi skrittade längs trottoaren bort till kyrkan och ner på en rak liten grusväg som går mellan ett par åkrar. Där passade jag på att få känna på honom lite, samlade honom i alla gångarter och övade övergångar skritt-galopp, halt-trav osv. Han gick väldigt fint och har supersköna gångarter men ville väl testa mig lite och utövade lite glädjeskutt här och var i galoppen. Det är dock inga problem så det korrigerade jag på en gång, sedan blev han en aning framtung och stark i traven och galoppen, ville lägga sig i handen och bestämma tempot själv. Jag kände på en gång att det inte lönade sig att sitta och båka med honom i tyglarna så istället försökte jag bromsa upp med rösten och samla min vikt långt bak i sadeln och bara krama med tyglarna. Då gick det bättre.
Efter att vi ridit klart på grusvägen så tog vi en liten runda på en annan stig, kom fram till ett stort gult hus uppe i skogen men där vände jag. Carro visste inte riktigt vart jag menade så jag kanske kom på en egen liten ridväg där, hehe:P
Käppte ju lite kort på tottahästen också men nu vill min usb-kabel tydligen inte fungera så jag får lägga upp dom nästa gång istället. Ni får ha lite tålamod med att jag inte är riktigt inne i "hästsnacket" ännu, så om jag beskriver något i ridningen som ni inte förstår så är det bara att fråga. Kramar Eveline
